Visst såg jag att det fanns flera bålgetingar (Vespa crabro) som hovrade runt bikuporna i en bigård som jag tar hand om åt en uppdragsgivare när jag slutskattade härom dagen. När jag slungade honungen låg det en död bålgeting bland ramarna …

Jämfört med ett litet bi är den ett riktigt jättemonster!

Bålgetingen är en rovinsekt som äter större och mindre insekter som till exempel andra getingar och även tambin kan tas som byten.

Bålgetingen har tidigare varit rödlistad i Sverige, men den togs bort från listan över hotade djur år 2000.

Utökning av bigårdarna på Selaön med fyra finfina, kraftfulla bisamhällen! Buckfast i hel Dadant. Det ska bli spännande att följa deras utveckling. Jag börjar med att drivfodra dem med 50-50 % sockerlösning under 3 veckor enligt tips från säljaren.

Drivfodring gör att bisamhället tror att det fortfarande är sommar och att det finns massor av nektar i naturen. Då fortsätter bidrottningen att lägga ägg och samhället blir kraftigt med många bin som övervintrar med drottningen och hjälper till att starta verksamheten i bikupan igen när det blir vår …

I onsdags fick vi ett spännande besök när Sundbybergs & Spångaortens Biodlareförening hade en helt vanlig onsdagsträff. Två av våra medlemmar kom tillsammans med en journalist från Sveriges Radio – Radio Sweden Kurdish – och gjorde en intervju om vår biodlareförening. Det är inte lätt att prata kurdiska … därför fick jag svara på frågorna på svenska.

Rênas Avdel: ”Ji bo parastina xwezayê divê mirov mêşên hingivînî bi xwedî bike” – Radio Sweden Kurdish – ڕادیۆی سوید – Radyoya Swêdê | Sveriges Radio

Vi filmade också ett besök i en bikupa. Journalisten hade inte sett några bin i en kupa tidigare.

(7) Facebook

En del av mina honungskunder vill ha honungen i sin allra mest naturliga form – när den ligger kvar i cellerna i vaxkakan. Då finns alla aromer kvar, som kanske försvinner när honungen täcks av, slungas, ympas och till sist burkas.

Många tycker att kakhonung är en riktig delikatess där hela vaxkakan tuggas och vaxresterna spottas ut. En del lägger bitar av kakhonung i te och andra mosar honungen med vaxet och har som pålägg på sin frukostmacka. Det har jag testat och honungsvaxblandningen ”smälter” ihop med brödet och vaxet försvinner när man tuggar brödet.

En av mina kakhonungskunder har beställt kakhonung varje vecka under tre veckor nu så det har blivit en trevlig tradition att leverera till henne när jag åker hem från Eggeby, där min förening – Sundbybergs & Spångaortens Biodlareförening – träffas varje onsdag för att ta hand om bina och trivas tillsammans. Vi träffas varje onsdag från maj till och med september till binas och medlemmarnas glädje!

Hur kan man bäst fira Honungens dag den 20 augusti? Det är den internationella biodlarorganisationen Apimondia som utsett munken Bernhard av Clairvaux´s dödsdag till honungens dag eftersom Bernhard bland annat är skyddshelgon för biodlare. Bernhard av Clairvaux föddes 1091 och dog den 20 augusti 1153.

Jag har firat med styrelsen i Biodlarna, Stockholms Läns Biodlardistrikt. Vi har haft ett längre styrelsemöte i Honungsboden – ett ganska fritt möte och utan att vi hade en diger dagordning att följa, som vi brukar. Vi har bland annat diskuterat höstens program och mål på längre sikt. Härligt att lära känna varandra utanför styrelserummet och även de som valdes in i styrelsen på årsmötet i våras.

I samband med lunchen diskuterade vi olika sorters honung. En av oss, nämner inte vem, hade smaksatt en köttfärssås med kastanjehonung med resultatet att såsen blev oätlig! Eftersom jag har kastanjehonung fortsatte vi med ett litet sensoriskt äventyr med alla mina speciella honungssorter från när och fjärran …

Kastanjehonung från Italien, bovetehonung från Lettland, klöver-, anis, avocado-, timjan- och järnekshonung från Frankrike. Vi kunde förstå vad kastanjehonungen gjorde åt köttfärssåsen och varför det gick som det gick!

Lunchen åt vi i slogboden – Stockholmare stekta på Muurikkahäll över öppen eld! Drönarkaka – utan drönare idag – som dessert!

Nu har andra gruppen också fått sitt sista kursavsnitt med bisjukdomar och honungshantering. Flera av dem har blivit biodlare i sommar med egna bin! Ingen hade möjlighet att ta med sig egna ramar att slunga så vi slungade några av mina ramar som jag hämtade hos hemma-bina i eftermiddag.

Vi gick igenom alla moment med honung som livsmedel, hur skattning går till, avtäckning, slungning, eventuellt ympning, tappning, krav på etikett mm mm.

Det är alltid lika spännande när de första dropparna honung rinner ur slungan. Jag fångade upp några droppar för att kolla vattenhalten. Helt OK med 18,1 %. Jättegod sensommarhonung.

Idag har jag haft besök av några av mina andelsägare hemma i Rydbo Saltsjöbad! Vi började med lite bisnack först, där jag går igenom hur kupan ser ut, vilka som bor i den, vilka produkter och tjänster som bina hjälper oss med och vad vi kan göra för att hjälpa bin och övriga pollinatörer i gengäld. Sen får alla ta på sig biodlaroveraller och långa och tjocka handskar innan vi går ner till bina i min bigård.

Där öppnar jag en bikupa och vi tittar tillsammans på arbetsbin, drönare, ägg – larver – puppor, färsk honung och mogen honung, bibröd och har vi tur visar drottningen upp sig. Det gjorde hon idag till allas beundran och förundran.

Sen tillbaka till Honungsboden för en enkel honungsprovning med några olika sorters honung – två från Rydbo Saltsjöbad, en från Nationalstadsparken (tack Åke), en bovetehonung från Lettland, ett vildbygge med alldeles färsk kakhonung och en kastanjehonung från Italien. Jag vill visa att honung inte bara är honung utan den kan se ut på olika sätt och den kan ha helt olika smak. Vi diskuterar också vad man kan använda olika typer av honung till. Spännande!

Vi avslutade med att alla andelsägare fick med sig en liten påse med den honung som skördats hittills ur andelskupan. Det kommer mer efter slutskattningen!

Jag hade kul och det hoppas jag att andelsägarna hade också!

Nu är första gruppen nybörjare ”klara”.  Men … klar blir man ju aldrig. I alla fall tycker jag att ju mer jag lär mig om bin och biodling desto mer inser jag att det finns att lära! Vi har startat en WhatsApp-grupp så att vi kan ha kontakt med varandra även i fortsättningen.

Vi hade avslutning igår med bisjukdomar och honungshantering på programmet. Det känns väldigt angeläget att verkligen gå igenom bisjukdomar i allmänhet och amerikansk yngelröta i synnerhet nu eftersom Åkersberga delvis ligger inom ett övervakningsområde för amerikansk yngelröta.

Vi hjälptes åt att slunga Victors honung. Hans flitiga bin bor på en terrass i Sundbyberg där de bland annat har nära till radhustäppor, sedumtak och parker med bland annat Marabouparken inom flyghåll. Stor lycka i gruppen när det första smakprovet honung rann ut ur slungan … Honungen är mörk och mustig med smak av kola (skogs-/bladhonung/honungsdagg?) och en vattenhalt på 17,3 %.

Ibland får jag presenter utan att jag fyller år eller firar något. Härom dagen fick jag en stor och rejäl tändsticksask med 10 cm långa tändstickor! Passar perfekt att ha i min biodlarkorg där jag har allt som jag kan behöva när jag tittar till mina bin. Långa tändstickor brinner länge och är suveräna att tända rökpusten med.

Tack Oscar F (6 år).

Tack för att jag får ha en bigård på kyrkans område! I år har bina övervintrat bra och utvecklats fint under sommaren. Jag har lärt mig att möss gärna letar sig in i kuporna på hösten och stör bina under vintern. Därför använder jag musskydd på kuporna i den här bigården.

En av anledningarna till att jag har bin just här är den lindallé som finns mellan kyrkan och Rydboholms gård. Lindhonung är verkligen bedårande med sin fräscha smak av mynta och citrus.

Jag bruka tacka genom att lämna ett antal små honungsburkar (à 125 gram) i ”vapenhuset” i kyrkan där besökare får betala till kyrkans Swish. I år är kyrkan öppen på dagtid som vägkyrka och det är många konserter på söndagar. Tanken är att besökare har möjlighet att köpa en burk honung (extremt lokalt producerad) och övrigt som finns i kyrkans utbud i form av vykort och skrifter.

Som locksäkring har jag Svenska Bins med ”Honung från svenska bin”. Svenska Bin gör ett fantastiskt arbete sedan många år med att informera konsumenter om att det är viktigt att köpa svensk honung. Etiketten på honungsburken har tuppen på kyrktornet som logga. Det är en kraftfull tupp som man inte kan se särskilt tydligt eftersom han sitter allra högst upp på kyrktornet! Han har väl utvecklade sporrar och en kraftig näbb!