Den 25 oktober var det dags för årets honungsbedömning i den biodlarförening där jag är ”riktig” medlem (Sundbybergs & Spångaortens Biodlareförening). Jag är stödmedlem i Österåkers Biodlarförening eftersom vi numera bor i Åkersberga.
Stämningen var hög när de medlemmar som ville och vågade lämnade in sin honungsburk för bedömning tillsammans med sitt honungsbedömningskort.
Eftersom honung är ett livsmedel som även andra ska kunna äta är det viktigt att den hanteras på ett hygieniskt och säkert sätt. För att ha koll på den lagstiftning som gäller är det viktigt att gå igenom den ”Bihusesyn” som SBR, Biodlarna, sammanställer varje år, med en faktadel med de lagar och regler som gäller och en del för egenkontroll där jag själv som biodlare kan se hur jag uppfyller de krav som ställs.
Vid honungsbedömningen avsmakas alla honungsprover av samtliga närvarande och en bedömning görs av: Renhet, Konsistens, Lukt & smak, Färg, Vattenhalt. Finns det partiklar i honungen blir det poängavdrag, är honungen kornig blir det poängavdrag, finns det främmande lukt- & smak-inslag blir det poängavdrag, har provet onormal färg blir det poängavdrag. Vattenhalten får vara högst 20 % för godkänd honung.
Hur gick det då för mig/oss? Förutom att jag försöker sköta om mina bin och hantera honungen så bra som möjligt så är det ju mina fantastiska ”tjejer” som samlar in den nektar som blir till honung. Inga poängavdrag utan vi fick maximala poäng, 25 bedömningspoäng. Vattenhalten var 17,2 %.
Det är spännande att honung kan ha så många färg- och smaknyanser. Det är de blommor som bina hämtar nektar från som både ger smak och färg. Vi fick in ytterligare ett prov i en flaska. Flaskan innehöll mjöd, som vi också fick provsmaka utanför honungsbedömningen. Nja, inte helt drickbar tycker jag. Den behöver nog jäsa färdigt och sedan lagras för att kunna drickas med behag.